Älskar den här årstiden, när man kan börja njuta av alla härliga tulpaner!
Tänk vad man kan sakna det lilla simpla, först den dagen då man längre inte kan. Ja Ni vet så enkla banala saker som att kunna tvätta håret, gå på toaletten eller sova i sin säng. Såna där självklara saker, som man annars aldrig reflekterar över.
Senaste veckan har jag legat. Ja eller snarare suttit. I min goa, sköna fåtölj. Fixerad med diverse kuddar och filtar, för att kunna ha ett så smärtfritt liv som möjligt är. Fram till igår var jag helt beroende av min man. Till de mest banal sakerna. Enkla saker som att få mat, gå på toaletten, duscha, klä på mig. Galet. Stackaren har fått dels jobba på kontoret, samtidigt som han har fått serva mig.
Anledningen är en argsint inflammation. I armen. Ja eller det började i armbågen, men som vanligt ignorerade jag kroppens signaler (är inte det ett ganska typiskt beteende för oss mammor?). Så på tre röda var det hela armen som var inflammerad.
Förgående helg, då vi hade massor av roliga festligheter inplanerade, fick jag istället sitta i min fåtölj, nerdrogad av starka smärtstillande (för mig som inte ens tar Alvedon annars, så är preparat som Citedon rena giftet). I måndags när jag äntligen fick träffa en vettig läkare, fick jag först anti-inflammatoriska mediciner (Diklofenak).
Sedan dess har det gått åt rätt håll. Natten till igår var den första på 5 nätter som jag kunde sova i sängen igen. Helt underbart! Och idag börjar det kännas riktigt bra. Inte kanske bra som i helt bra, men bra som i att jag kan sköta min morgontoalett själv. Äta frukost. Klä på mig. Men inte bra som i ta fram ett glas ur köksskåpet (med den armen). Men jag är glad. För helt plötsligt så inser man hur mycket som man har, att vara tacksam över.
För tänk, det finns hur många människor som helst här i världen, som har det så här varje dag. 24 timmar av dygnet. 7 dagar i veckan. 365 dagar om året. Samtidigt inser man att man måste börja uppskatta det där lilla mer här i livet. Det där vardagliga. Och inte minst sina närmaste. Tack.
Idag kommer det komma några recept härinne (inte för att jag känner att jag måste, utan för att jag vill). Dock utan bilder. Att brottlas med systemkameran är fortsatt inte aktuellt. Jag får helt enkelt uppdatera de inläggen med bilder lite senare :-)
Vi "ses" alldeles snart igen!
