Idag har vi en känslomässigt tung dag. För idag, är det exakt ett år sedan en väldigt när & kär person hastigt gick bort. Lämnade oss. För exakt ett år sedan var vi lamslagna av sorgen. Det gjorde riktigt ont. Förbaskat ont, om jag ska vara ärlig.
Och det gjorde ont länge. Men vi lärde oss leva med det. Med saknaden. Med förlusten. Och nu har det gått ett år. Det första året. Vi har tagit oss igenom alla födelsedagar och högtider. Det gör inte lika ont längre. Den där intensiva smärtan av sorg har dämpats. Men inte saknaden. Den finns kvar. Fast i en ny tappning. Vi kan nu med glädje se tillbaka. Minnas alla härliga stunder, alla samtal, all omtanke.
När vi igår kväll reflekterade över hur fort det här första året faktiskt passerade, konstaterade vi att man måste blir bättre på att ta vara på nuet. Visa den där lilla vardagliga uppskattning. Kärleken. För ingen vet vad som sker imorgon. Livet går aldrig i repris, hur gärna man en skulle vilja önska det...
Vi saknar Dig!
